LovliePie

Det är svårt att inte ta det personligen. Som att man är oönskad. Att inget man gör är gott nog. Att dom nog inte vill ha oss här. Det finns inga bostäder. Jag får inget fast. E får ingen tjänst. Hjärtat brister gång på gång. Jag trodde inte det kunde göra såhär ont att få höra att vi inte är välkommna, för det är allt jag hör.

För mig är det nederlag om och om igen som återkommer. Att vi är här, så unga, vi har varann och vi har gift oss. Att vi tog oss hela denna vägen på vad som nu visar sig vara så falska löften. Alla framgångar sinar för denna motgången. Vi pausar och helt plötsligt är stillbilden ett nederlag och vi står utan någon säker framtid.

Nog visst löser det sig till slut. Men frågan är om man kan stanna så länge. När ska man göra slut och flytta till en annan stad om ens partner och arbete visar att man inte är värd att satsa på. Och samtidigt, om man lämnar, blir det bättre. Kan man ändra sig? Eller bränner man för alltid den relationen? Just idag tror jag vi drar. Jag står inte ut med långdistans och jobba på olika sjukhus. Jag tror uppriktigt på att dom inte vill behålla oss. Och vill dom ha folk som pendlar från andra städer, be my guest, för jag står inte ut med denna nedrustning av sin egen välfärd.

Andra saker sker, pengar till exempel, alltid ett ämne att fundera över. Vårt bröllop blev lite dyrare än tänkt. Sängen kostade också sisådär tredubbla priset mot vad vi tänkte oss. Och visst hade det inte varit något problem om vi inte önskade oss så mycket annat. Vi vill ha ett hus, en elbil och fasta tjänster båda två. Och helst igår. Pengamässigt går det inte ihop för vi har redan satsat alla pengar och lite vi inte hade på bröllopet. Nu ska vi betala av alla pengar vi lånat. Sen är vi unga, tar det 5år innan vi har allt det där, då löser vi det med. Men nu hade varit trevligt. 

Sen har vi jobbet, maten, vikten, och träningen. Allt vad vardag innebär. Det är ovant och jag vet inte om jag gillar det. Jag saknar sommaren så mycket. Saknar Umeå, fr det var tryggt. Idag snöade det där, och jag hade velat se snön. Jag tror inte jag får någon snö här, bara blåst och regn. Men allt har en början, allt var nytt någon gång i livet, och om 5år kommer man minnas och se hur bra allt blev.