Pengar är bara Pengar
Varför är pengar så mycket psykologi. Varför känns det som vi förlorat 300k när vi i själva verket inte haft några pengar utan vi äger ett hus att sälja.
Vår resa hit har varit lång. Den börjar samtidigt som Covid. Fredag den trettonde, börskris. Katastrof. Inställda utbildningar och samtidigt ett nytt jobb och ett hus. Ett hus vi gav ett förhandsbud på och det nekades. Vi började buda och fick huset billigare, 90k men ändå billigare. Vi ville egentligen ha ett annat hus men det förlorade vi.
Ett år senare omvärderade vi huset och duck en ny siffra, 900k upp för huset, jäklar, vilken fantastisk utveckling. Det kändes som sky is the limit. Och vi var i extas. Men sen kom räntekrisen och vi har verkligen inte hängt med, men pengar har aldrig varit ett problem.
För ett år sedan började vi resan att sälja detta huset. Det blev fina bilder, inte dom finaste men fina. Vi har kollat och kollat, och flera har hört av sig till mäklaren om vårt hus. Priset dock lägre än. I fick det värderar för 3år tidigare. Men jag trodde inte på priset riktigt då en galen budgivning ägde rum om grannhuset.
Besiktning gick som man kan förvänta sig och energideklaration över förväntan. Två personer som ville förhandsbuda. En som la ett bud. Vi kände oss lätta och det var påsk och resor och annat. Allt på samma gång och vi tyckte att allt var i vår fördel och vi tänkte. Låt budgivningen visa, har vi rätt, är huset värt ännu mer.
Visning gick, en visning, 7 sällskap, två visning 3 sällskap. Och det las ett bud, istället under utgångspris istället för över som tidigare. Här ligger vi nu, en visning kvar och onekligen verkar det bara finnas en budgivare. Kan inte för mitt liv förstå hur vi hade så fel eller hur vi har sån otur. Vi trodde verkligen vi hade en bra hand i poker, rätt tid för visning, fina blommor, städat hus, allt föll på plats men vi verkar inte få mer än ett bud, under utgångspris, det är 200k under vad vi fick det värderat för nu 4år sedan.
Men i slutändan, det kommer gå ihop sig, vår kalkyl, der känns inte superkul, vi kommer ligga back som fan, men det kommer gå. Men det känns som vi förlorat flera hundra tusen för vi drömde lite för stort. Just nu önskar man att man hade accepterat förhandsbudet, men det hade känts precis tvärt om, skönt att inte ha accepterat det om vi hade fått lite budgivning. Så detta är kastet vi får stå. Verkar finnas en förbannelse över oss eller huset som säger "ta förhandsbud".
Så hur accepterar man att förlora fiktiva pengar? Hur kommer det gå nu när vi är föräldralediga, pengar ska ut, det kommer bli tajt och jobbigt när det kändes som vi kunde fått lite russel pengar emellan. Fiktiva pengar är fiktiva pengar. Och hur blev vi så kära i detta huset, och varför fick grannhuset för en miljon mer trots radon och renoveringsbehov.
Och hur blev det såhär att vi inte tappade lugnet och ångar oss och pengar ser ut att bli katastrof.... 300k förlorat. Hur tar man en sån förlust och går vidare..... Det är ändå över två år med sparande på 10k i månaden....
Men vi har gjort allt rätt, det är universum som sänt ut fel signaler.
