LovliePie

Känslor, idag är jag arg. Arg för att personer beter sig elakt ibland. Arg för min åsikt inte blivit bemött med respekt. Arg för jag känner en sorts känsla av orättvishet. Jag har ett starkt rättvisepatos, jag tycker det är viktigt att vi har öppna kort när vi bestämmer över andra. Att vi inte ändrar premisser beroende på om vi gillar eller ogillar någon. Jag tycker det är viktigt att alla kan komma till tals, även dom som inte tar för sig. 

 

Igår hade vi ett möte, med en grupp jag verkligen gillar. Men vi hade en fråga som var obesvarad, jag hade skickat ett mail, men ingen hade svarat. Jag hade en bestämd åsikt, men alla andra tyckte det var en icke-fråga. Slutade med att de ville rösta för att ta bort frågan. Jag kände mig ganska hjälplös i den situationen, då jag ändå tyckte det var en viktig fråga att beskriva reglerna kring för alla involverade. Det kokades ner till "detta ska vi inte bestämma om, alla maktutövande grupper får göra som dom vill". Det tände till i mig. För jag upplevde att hela arbetet handlade om just att samordna sig för att undvika att reglerna just ändrade sig, beroende på grupp. 

 

Jag blev väldigt arg, ledsen och besviken, kände mig sviken av gruppen som tyckte mina åsikter var irrelevanta. Jag blev arg på gruppen som inte ville höra varför jag tyckte detta var en viktig fråga, en fråga som tidigare uppkommit och som mest troligt kommer uppstå igen. Jag kände mig själv överkörd och tappade tillit till gruppen. 

 

Idag ligger känslan kvar. Jag vet inte, det känns tungt, jag har svårt att släppa känslan av total hjälplöshet. Känslan av att andra vilja stessa situationen och genom det göra ett enkelt val, ett val som leder till fortsatt förvirring och fortsatt orättvisa. Jag fick iallafall med en liten text i slutändan. Och ibland behöver man ju kill your darlings. Men idag var det svårt, för frågan om förtydligande, rättvisa och förklara spelregler är viktigt för mig. Det ligger varmt om hjärtat och det gör väldigt ont när principerna trampas på..