Hösten kommer
Och med det kommer dystomin som följer i höstens steg. Varje höst är samma saga, jag vill bara gråta, tröttheten sätter klorna i mig, jag vill bara gråta. Just nu är det så mycket och så lite som händer på samma gång. Vi har hamnat i en vardag, vid sidan av allt finns ett projekt som vi inte kan styra över, ett projekt som kanske inte går, kanske redan funkat, ja sjukt oklart. Själv är jag av den uppfattningen att man vill ha kontroll och det här projektet är utom vår kontroll, det stör mig.
Andra saker sker, pengar till exempel, alltid ett ämne att fundera över. Vårt bröllop blev lite dyrare än tänkt. Sängen kostade också sisådär tredubbla priset mot vad vi tänkte oss. Och visst hade det inte varit något problem om vi inte önskade oss så mycket annat. Vi vill ha ett hus, en elbil och fasta tjänster båda två. Och helst igår. Pengamässigt går det inte ihop för vi har redan satsat alla pengar och lite vi inte hade på bröllopet. Nu ska vi betala av alla pengar vi lånat. Sen är vi unga, tar det 5år innan vi har allt det där, då löser vi det med. Men nu hade varit trevligt.
Sen har vi jobbet, maten, vikten, och träningen. Allt vad vardag innebär. Det är ovant och jag vet inte om jag gillar det. Jag saknar sommaren så mycket. Saknar Umeå, fr det var tryggt. Idag snöade det där, och jag hade velat se snön. Jag tror inte jag får någon snö här, bara blåst och regn. Men allt har en början, allt var nytt någon gång i livet, och om 5år kommer man minnas och se hur bra allt blev.
Det är bara ta ett steg i taget, ett andetag i taget, framtiden kommer tids nog ändå.
