LovliePie

Jag vet inte längre var jag står egentligen. Den sista månaden, den sista tiden, kanske ända sen sommaren har varit så jobbig. Jag känner att jag inte kunnat slappna av eller känna mig ledig så länge. Jag har förvärvat sömnproblem, jag har stressat så mycket, och mått så dåligt. Jag har trott så många dagar att det vänt, men kanske, kanske är det idag det har vänt.

 

Idag var första dagen med snö, och ja, svensk man är som pratar om vädret, men snön är något som gör mig genuint lycklig. Har problem med att se var jag tar slut och var E börjar. Vad som är Es och vad som är mitt. För vi delar så mycket, även om vissa saker är vi mil från varann. Jag är så avundsjuk på honom ibland. Så avundsjuk på vad han har, vad han klarar och vad han får serverat för sig. Men jag vill inte jobba för det han har. Och han säger att jag har en sak för mig eftersom jag klarar mina tentor och allt sånt. Jag tror dock att han kommer klara sig på denna minimala effort han lagt ner. 

 

Men jag är ju också så kär i den där mannen som kan göra saker, kan jobba ihjäl sig. Som är så jävla stark, som tar för sig och hamnar på alla dessa ställen som han inte själv förstår hur han hamnade där. Som faktiskt berättar för mig när han är liten och förvirrad och rädd. Som har så många skuggor i sig, och som älskar mig mer än han någonsin älskat sig själv. Och jag vill ju att han ska vara lycklig och få allt det bästa, ändå blir jag svartsjuk på att han får det. Men det är nog bara jag som är barnslig, kanske kommer över det.

 

Men vi har haft så mycket problem på sista tiden. Vi har pratat så mycket och ändå har vi inte tid för varann. Vi har så många saker som behövs ta tag i. Så mycket att tänka på, så mycket att vara tillsammans. Det var så länge sen vi kunde satsa på att skämma bort vår relation. Det har varit så mycket tid vi inte ses. Som denna vecka, vi kommer ha fredag-kväll tillsammans, och söndag. Det är ändå ganska galet om ni frågar mig. 

 

Men jo, jag saknar han så ofta, jag älskar honom så, och jag känner mig som världens lyckligaste när jag tänker på honom och mig. Men vi har snart varit ihop ett halvår, kanske är det en halvårskris? Och kanske är det jag som måste börja lära mig som jag sagt så många gånger, jag måste bli självständig. Tänka på allt jag har, allt jag har som har inte har, allt som gör mig till en fantastisk person oavsett.