LovliePie

Sitter och lyssnar på musik genom lägenhetsväggen, hör festen från lägenheten jämte. Själv sitter jag naken i soffan och tänker på att sova. Har varit så seg hela dagen idag, igår var ju nämligen ute och drack gift. Man tappar en hel dag efteråt, särskilt när magen dampar, vilken den har gjort idag. 

 

Tiden präglas av mycket, av sömnproblem, av problem mellan mig och E, av känslan att jag inte vet hur jag vill ha det. Att jag vet att det inte går att göra något åt, men ändå vill inte min hjärna hänga med. Att E inte är som mitt X, att jag får vara ensam ganska ofta, får festa ensam, får sitta ensam hemma en lördagkväll mm. Och jag tror att det enda man kan göra åt det är att försöka slappna av och lära om mig, lära mig att vara självständig. 

 

Självständighet är dock svårt. Tycker det är farligt läskigt och lite galet. Så här i Halloween tider kanske det inte är så konstigt dock. Att möta sina rädslor och komma någon vart. Och jag tror jag kommer framåt, det känns som det. Det känns som jag har en väg, och att varje samtal leder till ett bättre resultat. Det känns så galet varje gång jag får flashbacks, som tex här om dagen när jag får känslan att jag vill skicka julkort. Tankarna som slår mig då är tankarna på att sist jag skickade julkort stod det "Från mig och X" nu blir det "Från mig och E". Det är så galet vad snabbt vi gick, men också hur mycket jag trivs. 

 

Allt är så svårt att inse var jag är, var han är, hur galet olik E är mot vad jag är van vid och i slutändan gör han allt jag vill ha i en man. Hur snabbt tiden går och att det inte längre finns en paus eller ett mellanrum att andas i. Att det inte finns tid för vänner och inte tid att bara få finnas. Men jag hoppas det löser sig, jag hoppas allt löser sig. Jag hoppas jag och E klarar allt, snart är det 6 månader ändå!