LovliePie

Denna veckan suger. Efter förra lördagen, när E var iväg med sina vänner så började jag fundera. Kanske skulle man ta en changsning och vara med, försöka arbeta som han gör på kårhuset så man fick vara med, trots att jag inte velat det innan. Så jag satsade. Jag bestämde mig för att testa, även om jag inte trodde det skulle bli. Men jag pratade med folk, alla som var negativa mer eller mindre. I Tisdags föll domen, ett nej, mer än så fick jag inte veta.

 

Och såklart var det jobbigt. Jobbigare än jag trodde det skulle bli, för jag kände ändå att detta var folk som jag trodde kunde tro på mig. Som kunde vilja ha med mig. Men nej, istället röstade dom in folk som jag inte förstår hur dom tänkte. Men ja, så hela veckan har det varit olika grader av jobbigt. Allt från att det inte känns som någon gillar mig, till att ingen uppskattar det man gör, till att det inte finns någon som helst anledning. Det är sjukt jobbigt.

 

Och ändå varför ska dom få förstöra mig och E, förstöra att jag vill ha kul, få mig att skunka in i en deppig sinnesnärvaro. Får mig att tycka allt är så himla jobbigt. Och aldrig får vi en paus. Jag och E. Bara problem på problem, och gång på gång vi inte ses. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så fastlåst.