LovliePie

Alltså just nu vet jag inte var jag står. Jag trodde allt höll på att bli bättre men just nu känns allt sämre. Jag ska börja på en ny praktikplats imorn och allt känns väldigt läskigt och farligt. Samtidigt som dagen har gått så hiskiligt dåligt och jag känner sån sjuk ångest. Fan Fan Fan. Och E har inte gjort saken bättre heller.

 

Nä men ska vi börja från början. Kom iväg till skolan, och kom i tid, men på grund av teknikstrul kan vi inte börja, så blev försenad start, gör mig inget, så länge inte föreläsarna hoppar dyrbar rasttid för att han började sent. Men det var väl helt okej, efter lunch har vi case, case som jag inte kan ett smack om, men som jag försöker allt jag har. Ringer vårdcentralen och ja, det var mycket. På detta skickar E att han har bestämt sig för att jobba den 29e som vi bestämt är vår 6månadersdag. Fan fan fan, jag blev så ledsen. 

 

Efter det tar jag mig hem, försöker tycka att livet är bra fint ändå till jag kommer hem och inser 19.30 att jag skulle haft möte 19.00. Det mest sugiga är att jag verkligen var hemma och satt och gjorde ingenting, men jag bara glömde bort det. 

 

Så känslan nu är ångest, att jag glömer saker, att jag inte tittat på casen innan och ganska rädd inför imorn. Jag är dessutom ledsen över att E är så duktig på att glömma och att tappa bort saker som är viktiga för mig. Så hur kommer man vidare? Hur släpper man taget om saker som är läskiga och farliga? Hur slappnar man av och lägger tid på en själv? Hur förlåter man sig själv och sist av allt, hur kan man låta saker ta sin tid?

 

Jag menar, när han skrev att han tagit den 29e för jobb blev jag helt ställd, hur släpper jag den känslan och tänker att han svarar när han kan. Hur släpper jag känslan av att vilja kontrollera varje situation och hur släpper jag kontrollen och ger mig själv en klapp på axeln när jag lyckas släppa kontrollen?

 

För jag vill inte ha det som nu med ångest och ensamhet och en otroligt svår samvaro som jag inte vet hur jag ska lösa. Jag vill kunna ta det lugnt, att jag gör mitt bästa och alla andra måste dra sina strå till stacken med. För jag kan inte vara ledaren, för jag vill nog inte vara den som har dunderkoll på alla. Som bestämmer och kommer på att om man tänkter på en sak innan det händer så kan man kontrollera utfallet. Och i slutändan veta att E gör att för att ta tillbaka saker när han inser att han gjort fel. Han kommer försöka så mycket. Varje dag, hela tiden. Jag måste bara försöka se det.