LovliePie

Vad är sekretess och när begår man sekretessbrott? Jag har sekretess i mitt jobb, det är så, och ibland glömmer man det så lätt. En dag skickade jag ett sms till min pojke om en patient, ett otroligt kort mess, utan kön, bara "typ av patient" och varför hen hamnat på IVA, och behandling. Otroligt kort. 13 ord, helt avklätt förutom två saker 1. tiden, "just nu" stod det, och 2. att det var på IVA. Dessa två ytterst ordinära misstag visade sig sen bli något jag tänkt över, eftersom det visade sig att en kvinna från en annan klinik helt plötsligt hamnade på IVA och ville träffa patienten, sen hon sett i en journal att kvinnan fanns på IVA.

 

Så vad hände, jo jag tror det är så att kvinnan som "hittade" patienten hade inget med min försägning att göra, ändå grämer man sig otroligt för att man varit så slapp med sekretessen på sista tiden. Rädd blir man för att hon skulle ha råkat överhöra från smset, till han som fick det, till en annan person och sen till henne, att det låg en "sådan typ av patient" på IVA, nu, och då kollat upp journalen. Ändå är det ytterst osannolikt, ytterst avskalat så de tre uppgifterna borde inte räcka för att hon skulle "insett vem det var" utan hon har ju även om denna osannolika sak inträffat begått brott då hon kollade upp journalen.

 

Så varför grämer jag mig, blir kallsvettig, knyter sig i magen och känns som man druckigt tjära? Jo för det är sån jag är. För att dagen varit jobbig, för att stressen är stor och för att jag känner mig otroligt liten och rädd idag. För att jag känner att fel på fel har begåtts, för att jag bara sovit 4-5h inatt, för att jag har mens, och för att livet känns orättvist. För att läkarna inte är överrens om min patient, för att jag har haft min patient och missat allt annat. För att jag inte riktigt vet vart jag ska vända mig och för att dagen har bjudigt på för mycket utmaningar.
Men i slutändan vill jag intala mig själv att allt är bra ändå. Att jag är stark ändå. Att jag gjort det bästa jag kan ändå.