En tid av otur
Ibland är det svårt att sova. Just nu är det många många motgångar. Det började med A inte får gå med sina kompisar till storbarnsavdelningen. Något som känns katastrof men innerst inne vet vi det kommer bli bra. Ett jobb som skulle kunna passa E kom ut, dock känns det just nu som under 5% sannolikhet att han får det. Vi skulle laga lammlasange och lammfärsen var slut överallt. Vår babymonitor gick sönder. Och idag fick bilen punktering. En piss i havet men helt plötsligt det värsta som hänt.
Vi är oftast ganska positiva människor men kan lätt hamna i katastrof, "det går inte lösa" eller "jag har inte tid med det här". Vi vill att saker ska fungera helt enkelt. Just nu har varit en motig tid med få framgångar känns det som. Och samtidigt väljer man vända på steken kan man säga att det positiva är att A i höst får ha sin favoritplagg, han får lära sig leka med yngre barn och jag fick en spark i baken att facebook-vän förfråga hans vänners föräldrar. Man kan säga att oavsett vad som händer med jobbet kommer ett val göras. Vad gäller lammfärs fick vi färs på lamm entrecote och lärde oss var vår närmsta lammbonde bor. Och vi fick köpa en ny babymonitor och en Ullareds resa på köpet men många nya byxor. Sen punkteringen, nja, inte hittat någon fördel än men det finns nog.
Just nu är dock inte mitt självförtroende på top. Jag känner mig lite ensam och övergiven och inte produktiv. Jag vill så mycket men barnen tar så mycket tid, såklart. Jag vill lite jobba ändå, för att förbättra, för att bli en bra ledare för att komma vidare. Men det är också soft att vara föräldraledig. Föräldraledighet är svår på det sättet, och ändå är vi såå sociala ändå, träffar folk nästan jämt. Och tiden bara rinner iväg. Snart är det sommar och semester. Jag tror jag behöver en paus. Vi behöver en paus.
Att ha otur eller kanske tur i oturen?
