Oj oj oj, 2 september 2017,då friade han. Det var som vi alltid, helt fel, men ändå blir allt rätt. Jag var så trött och höll på att somna och han friade i sovrummet. Jag sa ja innan han fick fråga. Han hade gjort bort sig både en och två gånger innan. Han är världens finaste. Han är pusselbiten som passar i min pusselbit. Och vad som än händer tror jag alltid vi kommer misslyckas på så många sätt. Vi kommer alltid ha tur i oturen.
Nu är det istället bröllopsplanering. Det är allt jag andas. Det är allt jag tänker på. Jag är ju inte den som blir besatt av mina påhitt, *host host*. Ibland funderar jag om vi är dumma i huvudet. Vi beslutar alltså att gifta oss på samma sommar vi ska byta jobb och flytta över 100 mil. När en av oss inte har jobbat alls. Efter en vår med mindre inkomst. Troligen blir det låna pengar om vi vill ha vårt bröllop. Sjukt jobbigt att ha så mycket planer och önskningar.
Varför är bröllop så dyrt. Varför är det så svårt att komma fram till vad man vill och hur man ska lägga upp allt. Varför lägger sig allt som något dis över allt. Pengar, det som just nu är mest behövt och ändå, vi har ju råd att låna. Det går helt mot mina principer. Men sen är jag ju kär i den där, den där fånen som får mig att hitta på sånt här knäppt.
Hur blev man så jävla kär!!