LovliePie

Det är så många dagar sedan jag skrev sist och det har sin tanke i att det varit ganska bra, ganska länge. Men en känsla av besvikelse infann sig idag. Jag hatar att det ska vara såhär. Jag jobbar och sliter. Jag har resurserna, jag kan grejset och ändå hamnar man alltid bakom någon. Alltid är någon bättre. 

 

Det är det värsta just nu. Just nu vill jag bara bli vald för jag är den enda. Jag vet att jag tidigare har klagat och vill bli vald för att jag är bra. Men det verkar ju inte hända. Jag har suttigt i den den nationella styrelsen för facket för studenter här, och då var jag den enda som sökte. Överlag känns det inte som jag fått särdeles mycket för jag sökt, utan mer för annat. 

 

Men jo föresten, Lycksele, det fick jag helt själv, även om det var mycket hjälp. Där fick jag i och för sig veta att jag visst var andra alternativet, att någon sagt nej. Så även där inte tillräckligt bra. Och detta känns som det är det mitt liv kretsar kring. Jag tycker jag försöker vara bra. Försöker komma någonstans och ändå hamnar jag inte där. Hur ska man vara bättre än det bästa man kan vara?

 

Svaret blir förstås att man ska nöja sig med den man är. Att man kan vara glad för de tankar man får, vara glad för det som finns. Vara glad för den pojkvän man har, vara glad för det liv man har, den utbildning man går, de vänner man har och allt det där. Man har hälsa, man har pengar, man har så mycket att vara glad för. Ändå vill jag ha lite mer. Lite mer av det där andra. Ni vet vad jag pratar om. Jag är bara så arg att jag gav upp tiden jag var nöjd.

 

En tid var jag så nöjd med allt, jag sökte inga fler ideella jobb. Jag ville inte söka några möjligheter att stå på scen eller sjunga eller liknande. Jag var bara jag och jag var så nöjd. Men nej, den tiden känns visst förbi, för besvikelse på besvikelse finner mig. Ännu en gång, inte bli vald, inte vara speciell, inte vara bättre än någon annan utan helt vanlig och inget annat. Man får väl lära sig hantera det med.

 

Sen är det alltid svårt när den jag älskar alltid får svaret: du är duktig, men du är inte det vi söker. Att vara allt för speciell är visst inte bra. Jag älskar honom ändå, men jag kan inte trösta han som jag skulle vilja.